Jenny DeLuxe

Det här att vara hemma innan ens förlossning är jättebra - men shit va tråkigt det är. Hade jag kunnat jobba hade jag mycket hellre gjort det. Varken mitt jobb eller min kropp tillåter det tyvärr inte. Nu tycker folk säkert att du kan ju göra vad du vill och fixa och dona osv. Ja, till en viss del men sen säger det stop. Igår hade jag en del ärenden. Det tog kanske 3h allt som allt. När jag sedan kom hem så var jag helt slut i rutan. Det gör ont (sammandragningar och foglossning), man blir trött och gnällig. Hur kul är det?! Jag är trött på bubblan på magen. Jag vill den ska försvinna nu så jag kan få bli som vanligt igen. Innan jag blev gravid trodde jag på fullaste allvar att jag skulle kunna fortsätta som vanligt ganska långt in i graviditeten. Men icke. Det är bara att lära sig lyssna på kroppen för annars kommer det som en fin bakläxa rakt upp i nyllet. Alla jag har pratat med säger olika saker om graviditeterna de haft. Vissa älskar det och vissa hatar det. Så det är bara att inse där med, alla graviditeten är olika, alla uppfattar de olika och man mår och klarar olika saker. Kommer iaf aldrig säga till en kompis hur man ska uppfatta eller hur man ska vara under en graviditet. Vill hon och kan ut och springa och bestiga berg så får hon det och vill hon vara själv och inte göra något så får hon göra det. Alla är som sagt olika och kroppen reagerar olika på allt. Själv så fick jag foglossning "ganska" tidigt, någon gång i somras. Det är en smärta i bäckenet som strålar ner i benen och upp i ryggen och man kan inte beskriva "ontet" det måste upplevas och det är inget jag önskar att någon får uppleva. I samband med foglossningen så har jag även fått förbud att bära tungt. Hur smidigt är det på en skala?! Emil får släpa allt och jag går bredvid med en kudde typ... Jag får heller inte gå längre sträckor- det går inte och om jag gör det så kan jag räkna med att få ligga i soffan resten av dagen. Foglossning är
Alltså skit att få! Kräkandet har jag nästan sluppit :) Kan räkna på händerna hur många ggr det har hänt. Sedan har vissa andra magproblem uppkommit. Varför står det inte i någon bok att om man får järnbrist och behöver äta järn att man då ska äta katrinplommon puré och frukt och fiber bitar!? Det är väl egentligen inget konstigt/ pinsamt?! Prisa Gud för de här två grejorna! Annars hade jag iaf fortf suttit på dass och haft ont i magen. Sedan har vi det här med att samla på sig vatten. Det har jag blivit en expert på! Känner mej som en gående vattenballong. Det försvinner lite under dagen men när det närmar sig eftermiddag/kväll så e de som att sätta på en kran i mej haha. Fingrarna känns som prinskorvar och benen som tjocka grillkorvar. När man tar av sig strumporna så har man finfina sträck efter strumporna, det samma gäller klockor och armband. Ringarna har jag fått skippa för ett bra tag sedan för de fastnar bara. Nu på slutet har jag även fått ngt som heter carpal tunnel syndrome. Då får man även ont i lederna i fingrarna pga allt vatten. Härligt att vara gravid va!? Nja, MEN av allt detta halvtråkiga så blir det ju faktiskt ngt väldigt fint utav. Så därför står man ut. Nu är det inte alls länge kvar för mej och det är så skönt. Man ser ett slut på allt. Då börjar allt annat men vad gör det. Det är ju det man sett fram emot. Att få se vem man haft i magen i 9 månader. Jag har gärna x-antal sömnlösa nätter osv osv för den här lilla saken. Bara den är utanför min kropp :) och Emil ska få se, jag har ju känt det i mej länge och visst Emil har känt utanpå magen men det är ju inte samma sak. Det ska bli häftigt. Snart är vi inte två mer utan tre. Helt overkligt egentligen. Det går inte att föreställa sig på hur det ska bli. Man vet vad som kommer hända men man vet inte hur det kommer bli. Garanterat kanon för det är ju han och jag- vi två som ska grejja detta!

Tjingeling!