Jenny DeLuxe

Tänk att man kan ha en sån fin pojke! Det är helt tokigt! Varje dag har han gått upp och gjort frukost till mej, fixat en låda (kass) med mat att ha med på jobb, kört mej till jobb och sedan hämtat mej när jag slutar. Hur är det möjligt?! Jag trodde sånna killar bara fanns i drömmarnas värld men de finns tydligen på riktigt. Han står tom med ut med mej när jag ä sådär halvgnällig efter en dålig och lång dag på jobb- utan spann på huvudet som mamma sa att han skulle ha på sej. Herre jisses! Han berättar saker för mej, får mej att skratta titt som tätt, vill göra en massa med mej och bara får mej att trivas. Det är en helt ny värld som öppnats för mej! När man inte är van vid sånt här så e det svårt, svårt att ta till sej. Tankarna snurrar runt, gör han verkligen detta för mej, tycker han om mej så mycket som han säger osv... Nej, jag är inte bortskämd med sånt. Jag brukar få klara mej själv och göra mina saker själv. Men icke längre. Det var värt väntan och misstagen som man lyckats göra var kalasbra för annars hade jag inte lärt mej uppskatta honom som jag gör, även om jag kanske har svårt att uttrycka mej i ord till honom rakt ut. Men jag tror han vet.. Annars så vet du nu - för jag vet du läser här haha... Jag ska lära mej att ta åt mej allt bra! Yes yes yes, kanske tar ett tag men då får det göra det. Pussa